I dagarna räknar vi 300 dagar tills vi återigen får skjuta startskottet för Rosa Bandet-loppet 2021 och vi åter kan fira livet och svensk cancerforskning. Varje liten träningsinsats fram tills dess är viktig - bara 30 minuter daglig motion har visats ha cancerförebyggande effekt.Eftersom det ändå kan vara svårt att motivera sig att träna nu under årets mörkaste period tipsar Nadja Casadei - VM-meriterad friidrottare och canceröverlevare - om hur man utmanar kroppen när den mentala orken inte finns.
Kan man träna upp sin förmåga att orka träna trots att huvudet säger nej?
Min absoluta övertygelse är: JA! Det kan man verkligen. Den fysiska förmågan har jag upplevt som lättare att träna upp än den psykiska eftersom resultaten märks på ett annat, mer märkbart och ibland snabbare sätt. Det syns på klockan när man springer kilometern snabbare eller på vikten när du lyfter tyngre.
Idrott är fantastiskt för kroppen, om det görs på rätt sätt. Idrott där du upplever att utmaningen bygger istället för att ”ont-slita” är fantastiskt. Ont kommer det göra, men inte ont så att det känns fel. Jag tror vi alla känner skillnaden.
Hur viktig har social gemenskap betytt för dig för att orka genomföra tuffa träningspass - trots mycket svåra förutsättningar?
Oerhört mycket! Under min sjukdomsperiod gick jag till mina träningspass för att få behålla mitt sammanhang. Jag kände att jag portionerade ut min smärta och att människor omkring mig hjälpte mig att hantera den.
Ibland ville jag såklart bara vara ensam med allt mitt elände, men oftast gav det mig mycket att få prata med andra som på något sätt kunde relatera. Eller träna med andra som också mådde skit och egentligen inte orkade ett lopp till men gjorde det ändå för att pressa gränsen.
Kan förmågan att orka träna, trots att hjärnan stretar emot, ha fördelar för livet i övrigt?
Jag tror att jag har tagit med mig lärdomar från mitt liv som idrottskvinna in i alla andra av livets utmaningar. Men jag har fått modifiera tankarna varje gång, för att få de att passa situationen. Och jag tror att alla - även om man inte är idrottare - kan anamma egenskaper och attityder som ihärdighet, beslutsamhet, uthållighet och entusiasm.
Rekommenderar du att leva i nuet eller fokusera på målet när det tar emot i löpträningen?
Mitt psyke pendlar mellan att se delmålen (en behandling till, en lyktstolpe till...), att känna löpsteget här och nu eller hur cytostatikan känns kall när den rinner ner genom CVK:n i halsen till att känna peppen för när jag får lägga mig ner efter mållinjen eller fira att behandlingen att klar hemma i soffan. Den processen går så snabbt i huvudet och det sker flera gånger under en ”kamp” men jag har alltid blandat eftersom nuet och målet där borta ger olika kickar beroende på vad jag känner och vad jag gör. Ibland har jag fått en kick av att känna hur jäkla ont något gör, eftersom det har fått mig att känna mig mäktig mitt i allt det svåra.
Vilken mental kamp är du mest stolt över att du har klarat dig igenom?
Jag är stolt över att jag bestämde över uthålligheten i mitt idrottande. Alla de gånger jag gråtit och bara velat skita i allt men ändå tagit mig framåt. Och ibland efteråt frågat mig själv: ”hur kom jag igenom det här?” eftersom motgångar ibland gjort mig dimmig och som lite domnad med en enda tanke: framåt.
Om Rosa Bandet-kampanjen
Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj pågår under oktober varje år med syfte att samla in pengar till svensk cancerforskning, sprida kunskap om cancer samt bedriva påverkansarbete. Varje år drabbas fler än 60 000 personer i Sverige av cancer. Tillsammans färgar vi Sverige rosa genom olika aktiviteter och samlar in pengar till forskning med målet att färre ska drabbas och fler ska överleva sin cancer. Mer information om kampanjen finns på www.cancerfonden.se/rosabandet
