Lidingöloppet - Ett nyårslöfte som räddar liv

Ett nyårslöfte som räddar liv

Ett nyårslöfte som räddar liv
Ett nyårslöfte som räddar liv

Vi på Blodcentralen vill starta året med en hälsning från en av alla de blodmottagare som lever tack vare er som ger blod. Özge Özen Zink, 40 år, är idag trebarnsmamma bosatt på Lidingö. När hon var 28 år blev hon sjuk. Här berättar hon med egna ord.


"Jag har alltid varit en aktiv och orädd person med tusen saker på gång. Hösten 2005 var jag nygift turkiska med tysk/dansk man, vi hade precis haft vårt drömbröllop "Tusen och en natt", ett slottsbröllop med gäster från hela Europa, fyllt med kulturkrockar och en massa kärlek som varade i fyra dagar i Istanbul. En trötthet, en sjukdomskänsla och en ständig längtan efter vila kom krypande. Vi hade gått "all in" och tagit topplån på banken, köpt lägenhet på Kungsholms Strand med utsikt över Karlberg slott. Mitt traineeår på Danske Bank hade nått sitt slut, jag var en av 19 utvalda på 1000 sökanden, hade landat drömjobbet på Large Corporate Clients som Relationship Manager. Den mytomspunna dagen, fredag den 13 januari 2006 fick jag besked, jag hade CANCER med stora bokstäver.

Den 16 januari lades jag in på Thorax på Karolinska Solna, min tumör var bred som en golfboll och 7 cm lång mellan lungorna, lymfer var svullna i hela bålen - jag var dödssjuk. En tid av kamp startade, håret åkte av, både på mig och min man som sympatirakade sig, läkare, sjuksköterskor, tjocka släkten från alla hörn slöts samman och inget annat än hälsa och kärlek betydde något. Mina chanser att överleva var 50%.

Jag besegrade cancer tack vare blod-och trombocyttransfusioner och cellgifter. 7 omgångar med cellgifter var 14:e dag, efter varje startad kur bröts kroppen ned, cellerna dog, både goda och onda. Allt var en dimma. Under behandlingarna mådde jag riktigt illa, kroppen värkte, jag kunde knappt gå, ingen ork, ingen syreupptagningsförmåga då mina röda blodkroppar var för få. Då var det dags för röda påsen, blodtransfusionen och neupogenet, en spruta för att kicka igång mina vita blodkroppar som var nära noll. Utan blod hade jag inte överlevt.

Efter avslutade behandlingar engagerade jag mig i Blodcancerföreningen, det blev en form av terapi och jag ville hjälpa andra, så småningom blev jag ordförande. Jag återvände till banken och gjorde karriär på Institutional Clients, Kreditanalys och Markets där handel med finansiella instrument sker. Jag engagerade mig i SACO och Jämställdhets- & Mångfaldskommitten, startade ett kvinnligt nätverk, Danske Kvinnor som blev rikstäckande på banken. Vi köpte vårt drömhus på Lidingö och 12 år efter cancern har vi fått 3 barn på naturlig väg, varav ett barn med särskilda behov. Vi utmanas dagligen i livspusslet och kämpar för att balansera jobb, barn och relation. Nyligen fick jag frågan om jag tycker att det är jobbigt att livet inte blev som jag hade tänkt det. Livet har blivit precis som det var meningen. Jag är så tacksam för att jag fått en andra chans och att jag hela tiden berikas av med- och motgångar, berg- och dalbanan. Jag har pluggat vidare och är idag även Hälsoutvecklare och Mindfulnessinstruktör med ambitionen att förena Finans med Hälsa. Mitt motto är medveten strävan, självempati och generositet.

Min nyårshälsning till er som kan, GE BLOD! TACK till svensk vård, forskning och alla generösa blodgivare och welcome alla nya givare, just do it!

Blodomloppet arrangeras i samarbete med