Daniel trivs på Lidingö

Daniel trivs i Lidingöloppet Ultramarathon
Daniel trivs i Lidingöloppet Ultramarathon

Daniel Nilsson trivs på Lidingö. Han bor här, bara ett stenkast från Lidingövallen. Han har genomfört alla Lidingölopp sedan 1999. Han har sprungit Lidingöloppet Ultramarathon nio gånger, varit tvåa två gånger – och övriga sju lopp har han vunnit!

Vilken svit Daniel! Varför är du så bra på Lidingöloppet Ultramarathon?
Jag kan hålla ett jämnt tempo länge, jag håller ungefär samma snittfart på ultran som på Lidingöloppet 30 km. Jag har en förmåga att känna av kroppen och hålla ett lagom tempo så att jag inte går tom. Sedan är jag stabilt genomtränad, det minskar risken för att konstiga saker ska inträffa när man har sprungit länge. Ett år var det en kille som drog iväg ganska tidigt i loppet, han ledde med nio minuter efter halva loppet, men jag höll mig lugn och tänkte att ju fortare han springer nu, desto större är min chans att vinna. Det slutade med att jag vann med nio minuter! 

Vad är skillnaden på TCS Lidingöloppets 30 km och de 50 km som Lidingöloppet Ultramarathon innebär?
För mig passar ultraloppet mycket bättre eftersom terrängen är mer varierad. Och jag kommer mer till min rätt de sista två milen. 

Hur tränar du?
Jag har ett flexibelt jobb som ger mig möjlighet att träna på dagtid, det är skönt – speciellt nu på vintern. Min träning ser ganska likadan ut över ett år, jag har inget program utan tränar det som jag tycker är kul. Löpningen kompletteras med en del längdåkning och rullskidor. 

Hur hittade du till ultralöpningen?
Jag sprang en del som 14–15-åring, sedan dröjde det några år innan jag återvände till löpningen och sprang Stockholm Marathon. Ultrapremiären var Sörmlands Ultra 2004 och mitt första Lidingöloppet Ultramarathon sprang jag 2008, vilket också var premiäråret för loppet. 

Vad väntar 2018?
Planen är så klart att springa Lidingöloppet Ultramarathon och förlänga segersviten.

Lidingöloppet Ultramarathon arrangeras i samarbete med